Regeringens linje i fråga om klustervapen strider både mot Oslodeklarationen och mot riksdagens beslut. Sverige bör inte försvara klusterbomber, skriver Aleksander Gabelic, ordförande i Svenska FN-förbundet, och Anna Ek, ordförande i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.
I förra veckan hölls ett möte i Wellington på Nya Zeeland inom ramen för Osloprocessen, som syftar till att få till stånd ett internationellt förbud mot klustervapen under 2008. Sveriges regering har vägrat att diskutera konsekvenserna av dessa vapen, som till 98 procent drabbar civila. Såväl utrikesminister Carl Bildt (m) som försvarsminister Sten Tolgfors (m) har i flera månader undvikit offentlig debatt. Regeringen valde nu istället att presentera sin hållning vid ett möte på andra sidan jorden där svenska folkrörelser och medier inte var närvarande.
I Wellington verkade den svenska regeringen aktivt för att det svenska klustervapnet Bombkapsel 90 skall undantas från ett internationellt förbud. Sverige vill också införa en övergångsperiod som innebär att staterna, trots att de skriver under konventionen mot klustervapen, kan fortsätta använda dem i upp till tio år. Förslaget avvisas av bland andra Norge, som ifrågasätter att ett vapen som är så avskyvärt att det totalförbjuds samtidigt skall vara tillåtet att använda.
Sverige undertecknade Oslodeklarationen den 23 februari 2007. I deklarationen sägs klart och tydligt att ett internationellt avtal som förbjuder klustervapen skall slutförhandlas under 2008. Detta ställde sig också en enig riksdag bakom i maj 2007. Osloprocessen syftar inte till att reglera användningen eller att ge vissa länder undantag för deras egna klustervapen. Regeringens linje i Wellington strider både mot Oslodeklarationen och mot riksdagens beslut.
Carl Bildt har sagt att det finns en bättre och mer effektiv process inom ramen för FN-konventionen för konventionella vapen. Motiveringen har varit att man måste få med sig de värsta användarna och producenterna, bland andra USA, Ryssland och Israel.
Regeringens argument att det skulle vara verkningslöst med ett förbud som inte omfattar de värsta användarna håller inte. Över hälften av de länder som tillverkar och lagerför klustervapen och två tredjedelar av de länder som är drabbade av klustervapen deltar i Osloprocessen.
Österrike, Belgien och Ungern har redan förbjudit klustervapen i nationell lagstiftning och Bulgarien, Norge och Kroatien har signalerat att de följer efter.
Under de senaste tio åren har 156 stater enats om att förbjuda personminor genom Ottawakonventionen, som arbetades fram i en process som liknar Osloprocessen. Erfarenheten visar att ett internationellt förbud påverkar även länder som inte har velat, förmått eller vågat ta ställning.
Marknaden för personminor är idag kraftigt begränsad även för de stater som inte valde att ansluta sig till förbudet. I princip vill inga stater idag förknippas med användandet av personminor. Det är således fullt möjligt att söka alternativa vägar när inflytelserika, oftast vapenproducerande, länder blockerar nedrustningsarbetet inom FN.
Regeringens försvar för Bombkapsel 90 saknar stöd i Sverige. Innan år 2008 är slut kommer ett stort antal länder att samlas i Oslo för att skapa nedrustningshistoria genom att underteckna ett internationellt avtal som förbjuder klustervapen. Vi kräver att Sveriges regering ändrar sin linje och stödjer Osloprocessens mål om ett heltäckande internationellt förbud mot klustervapen.
Aleksander Gabelic
ordförande i Svenska FN-förbundet
Anna Ek
ordförande i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen




