Kinas ledare kommer att bli vansinniga

Mötesfrihet, ett oberoende rättsväsende och flerpartisystem. Yttrandefrihet och respekt för grundläggande mänskliga rättigheter. Krav på politiska förändringar. Det är saker som vi i västvärlden tar för givet och kan nyttja närhelst vi vill.

Att någon skulle kastas i fängelse för att ha ställt krav som många av oss tar som självklarheter är inget annat än hemskt och ovärdigt. Årets nobelpristagare i fred, Liu Xiaobo, vet precis vad detta innebär. Han har själv dömts till 11 års fängelse för sin kamp för vad som i västvärlden är självklarheter. I Kina kallas det för omstörtande verksamhet.

I många fall har Nobelkommittén valt att ge fredspriset i syfte att inte bara belöna en insats för fred, utan också i syfte att påverka ett aktuellt skeende. Nobelpriset är ett urstarkt varumärke. Det behöver inga världsstjärnor för att bibehålla sitt värde. Däremot kan priset ge styrka och legitimitet till den som får det. Därför är valet av Liu Xiaobo väldigt välkommet.

Demokrati och och mänskliga rättigheter är en grundbult för fred genom att människor tillåts delta i samhället och att olika åsikter respekteras. Liu Xiaobo har varit en stark talesperson och fört en lång kamp för politiska reformer i Kina. Både genom deltagandet i protesterna på Himmelska fridens torg och delaktigheten i Charta 08, ett politisk manifest med specifika krav på konstitutionella förändringar som undertecknats av flera kinesiska dissidenter. Media har förbjudits att rapportera om manifestet.

Kinas ekonomi har expanderat i en rasande fart på senare år. Men politiska reformer och demokratisering har tryckts tillbaka av kommmunistregimen. Signalen från den norska nobelkommittén till den kinesiska regimen är tydlig. Vill man vara stormakt och hålla hög svansföring i internationella sammanhang kan man inte bryta mot ett antal grundläggande principer om fred och människors värde. Särskilt inte om man själv skrivit under dem och accepterat att förbinda sig av dem. Eller – är man stor måste man vara snäll.

Det finns även en annan aspekt på fredspriset i en kinesisk kontext. Utöver de kränkningar av mänskliga rättigheter som förekommer i Kina, så bidrar landet genom en omfattande export av krigsmateriel och annat militärt samarbete till att förlänga och förvärra många väpnade konflikter i både Asien och Afrika. Kina är dessutom en av den burmesiska militärjuntans största supportrar. Kina motsätter sig viktiga fredsöverenskommelser, så som Ottawakonventionen för ett förbud av landminor, samt införandet av ett internationellt vapenhandelsfördrag, ett så kallat Arms Trade Treaty.

Valet av Xiaobo kommer antagligen göra diktaturen Kina vansinnig. Det är inte omöjligt att förtrycket och repressalier gentemot människorättskämpar nu kommer att öka. Men när det nu finns en liten lucka som öppnats genom ett stegvis accepterande av kritisk debatt internt i Kina måste vi hjälpa till att hålla den öppen. Den får inte stängas igen. Därför är det ytterst viktigt att omvärlden klart och tydligt visar att vi står på demokratiförespråkarnas sida. Den kinesiska regimen gör det uppenbarligen inte.

Fredspriset är ett erkännande för Xiaobo och alla andra människors kamp i motvind för demokrati och mänskliga rättigheter. Och vi kanske ska passa på att fira fredspriset för Xiaobo. Han lär inte kunna göra det själv på väldigt länge.