Indien kapprustar

NPT trädde i kraft år 1970 och har en dubbel uppgift. Dels handlar det om att stödja den fredliga användningen av kärnkraft och nukleär teknologi, men syftar även till att hindra spridningen av kärnvapen.

De indiska provsprängningarna 1974, vilka genomfördes med hjälp av kanadensisk teknologi som importerats för ett påstått civilt syfte, resulterade i tillkomsten av Nuclear Suppliers Group, NSG, vilket är en sammanslutning av 45 länder som alla har nukleär teknologi i någon form att sälja. NSG avgör vilka produkter som kan anses användbara för tillverkning av kärnvapen och vad som kan räknas till den civila kärnkraftssektorn. Medlemmar i NSG får inte exportera kärnbränsle eller kärnteknologi till länder som står utanför NPT och som inte tillåter inspektioner från det internationella atomenergiorganet IAEA.

Indien, som valt att ställa sig utanför NPT, begär nu långtgående undantag från de regler IAEA och NSG normalt tillämpar. Indiens premiärminister gjorde den 22 juli i år klart inför det indiska parlamentet att endast begränsade inspektioner kommer att accepteras, samt att det inte fanns några som helst hinder för fortsatta provsprängningar och vidareutveckling av kärnvapenprogrammet.

Skulle avtalet mellan USA och Indien bli verkighet innebär det att Indien får tillgång till civil kärnteknologi utan att behöva ansluta sig till ickespridningsavtalet. Det råder knappast någon tvekan om att avtalet skulle öka Indiens möjligheter att producera långt fler kärnladdingar varje år jämfört med idag.

Men avtalet har inte bara effekter på det indiska kärnvapenprogrammet. Om avtalet godkänns innebär det sannolikt en kraftigt ökad kapprustning i Sydasien, i första hand mellan Indien och Pakistan. Men på sikt påverkar det även Kinas och Rysslands agerande i kärnvapenfrågan.

Om stater som inte är medlemmar i NPT får samma tillgång till nukleär teknologi som medlemsstater, men utan inspektioner, finns risk för att länder som överväger att utveckla kärnvapen lämnar NPT och kräver samma förmånliga behandling som Indien. Saudiarabien, Indonesien och Egypten överväger möjligheten. Pakistan stöder Indiens förslag och förklarar att man förväntar sig samma fördelaktiga villkor. Israel räknar likaså med samma import utan kontroller, vilket högst sannolikt kommer att öka spänningen i Mellanöstern.

Det har redan visat sig att länder som räknar med att kunna tjäna pengar på den utökade handeln med kärnbränsle och kärnteknologi stöder Indiens krav på undantag. Frankrike, Ryssland, Kina, Kanada och Tyskland hoppas alla på del i handeln. Endast en mindre grupp länder, som alla saknar ekonomiskt intresse av avtalet, säger klart nej. I första hand Österrike, Irland, Schweiz, Norge och, mest eftertryckligt, Nya Zeeland. Sverige är enligt uppgift inte motståndare till avtalet.

Dessa länders regeringar utsätts nu för starka påtryckningar från Indien och USA. Spelar omtanken om ökade handelsmöjligheter med Indien en roll bakom Sveriges passivitet?

Beslut i NSG tas i enighet. Formellt kan alltså ett enstaka land lägga in sitt veto mot avtalet mellan Indien och USA. Men enligt uppgifter till oss verkar starka krafter istället för utökad handel med Indien. Därför vill Sverige inte stöta sig med Indien i denna fråga.

Om avtalet mellan USA och Indien går igenom innebär det ett grundskott mot hela nedrustningsregimen. Sverige bör därför fortsätta sin tradition att stödja internationella avtal om kärnvapennedrustning och använda den möjlighet som finns att stoppa avtalet mellan Indien och USA. I annat fall finns en stor risk för att NPT allvarligt försvagas och spridning och kapprustning med kärnvapen åter tar fart.