Under de senaste dagarna har säkerhetssituationen i Jemen förvärrats radikalt. När president Ali Abdullah Saleh nu har återvänt från Saudiarabien har våldet eskalerat i landet. Över 200 personer har dödats den senaste veckan och varningssignalerna om risken för ett fullskaligt inbördeskrig hörs nu allt starkare.
När den arabiska våren drog igång i Tunisien och Egypten var även Jemen ett av de länder i regionen som sveptes med i protesterna och folkstormen. Landet har styrts i mer än 30 år av president Saleh och fattigdom, bristen på demokrati och den utbredda korruptionen fungerade som en utmärkt tändvätska för krav på förändring. Torget i universitetskvarteren i huvudstaden Sanaa blev själva brännpunkten för det jemenitiska uppropet. Platsen som kallas ”Förändringstorget” har under våren och sommaren förvandlats till en tältstad, där tusentals människor upprätthåller en fredlig ockupation samt kräver att regimen skall avgå. Speciellt kvinnor har spelat en central roll i upproret.
När de mediala strålkastarna i Nordafrika och Mellanöstern har riktats mot framför allt revolterna i Tunisien och Egypten, samt konflikterna i Libyen och Syrien, har Jemen under sommaren befunnit sig i ett slags limbo. Detta sedan presidenten lämnade landet för att vårdas i Saudiarabien efter att ha skadats i en bombattack i början av juni. Våldet har fortsatt under sommaren men inte eskalerat till fullskaligt krig.
Nu har dock våldet trappats upp i och med att president Saleh har återvänt till landet. Saleh säger sig vara beredd att avgå och lämna över makten genom dialog och val, men han har tidigare flera gånger ångrat sig i sista stund när han skulle underteckna övergångsplaner. Mot Saleh står en splittrad opposition som består både av gamla partier och aktivistledda demonstranter. Parallellt med protesterna pågår väpnade strider mellan regimstyrkor och avhoppade militärer samt klaner som valt olika sidor i konflikten.
Situationen i Jemen är ett tydligt exempel på konsekvenserna av ”kriget mot terrorism” och framför allt USA:s försök att upprätthålla och försäkra sig om ”stabilitet” och en lojal allierad. Precis som andra diktatorer i regionen varnar Saleh för hotet från Al-Qaida, för att göra sig själv oumbärlig. De som får betala priset är människor bakom demokratiupproret. De nuvarande demonstrationerna är mycket mer än enbart stridigheter och maktkamper mellan olika väpnade klaner, de är också önskan från tusentals jemeniter om ett framtida demokratiskt samhälle.
Omvärlden måste nu sätta hårdare press på Saleh att avgå. Här bör Arabförbundet eller Gulf Cooperation Council ha en ledande roll, stödda av FN. Sverige kan driva på att EU tar en framskjutande position inom FN, samt gentemot både Arabförbundet eller Gulf Cooperation Council, och regimen i Jemen. En tydlig plan för en fredlig övergång måste komma på plats och undertecknas av de involverade parterna. Även här kan Arabförbundet eller Gulf Cooperation Council ta en medlande roll. Fria och demokratiska val måste hållas så att ett nytt representativt styre kan ta över ledningen av landet. Det är dags för FN:s säkerhetsråd att överväga sanktioner mot president Saleh och hans regim genom att såväl frysa ekonomiska tillgångar i utlandet som att införa reseförbud. En internationell oberoende utredning bör granska regimens våldsanvändning mot civila och fredliga demonstranter. FN bör dessutom tillåtas att upprätta ett kontor i Jemen för bevakningen av mänskliga rättigheter. Allra viktigast är att stödet från omvärlden för de demokratiska och fredliga demonstranterna är otvivelaktigt. Här får inte heller den svenska regeringen eller utrikesministern Carl Bildt vackla i frågan om vilka som har Sveriges stöd!
Jemen är ett av de fattigaste och minst uppmärksammade länderna i regionen. Det gör det än viktigare att de politiska blickarna nu riktas mot Jemen. Omfattande medlingsinsatser bör göras och andra fredliga konflikthanteringsmetoder användas för att undvika ett fullskaligt inbördeskrig i landet. Det finns annars en risk att många fler civila kommer att dödas och att samhällen lämnas i ruiner. Det är dags att agera nu!
För mer information, kontakta:
Christoffer Burnett-Cargill, generalsekreterare i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, 070-284 34 32
