Dialog med Ryssland räcker inte

I våras meddelade ryska myndigheter att situationen i Tjetjenien normaliserats. Men verkligheten i Norra Kaukasus är allt annat än normal. Pressen på dem av oss som på plats försvarar de mänskliga rättigheterna har ökat. Enbart under det senaste halvåret har fem av våra kollegor mördats. Frågan är inte längre om någon av oss kommer att bli nästa offer utan vem. På dagens toppmöte måste Sverige och EU kräva att Ryssland respekterar de mänskliga rättigheterna.

Ansvaret för vad som sker i Norra Kaukasus ligger på de ryska federala styrkorna och de Moskvastödda lokala myndigheterna. Brotten utreds inte och de skyldiga går fria. Straffriheten gör att brotten fortsätter och att vi människorättsförsvarare betraktas som fredlösa av de som känner sig hotade av vårt arbete.

Vi artikelförfattare representerar ryska och internationella människorättsorganisationer som i oktober samlades i Civil Rights Defenders (före detta Svenska Helsingforskommittén) regi för att enas om rekommendationer till EU inför toppmötet med Ryssland. På mötet ska ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal diskuteras. Vi förstår vikten av ett nytt avtal för det politiska, ekonomiska och energipolitiska sam- arbetet. Men det alarmerande säkerhetsläget i Norra Kaukasus måste vara en huvudpunkt på dagordningen.

Vi vill att EU ökar pressen på Ryssland och framför tydliga krav på respekt för de mänskliga rättigheterna. Ett grundlägg- ande krav är att utomrättsliga avrättningar, påtvingade försvinnanden, kidnappningar och andra övergrepp omedelbart upphör. Utöver detta vill vi att EU kräver att:

• Europadomstolens domar verkställs. Ryssland har fällts över 115 gånger för utomrättsliga avrättningar, försvinnanden och tortyr i Norra Kaukasus. Domarna pekar på hur det ryska rättsväsendet gång på gång misslyckas med att utreda brotten och att misstänkta förövare går fria. Ryssland vägrar att åtgärda de systematiska bristerna i rättssystemet.

• Internationella avtal om de mänskliga rättigheterna tillträds. Det gäller FN:s konvention om skydd mot påtvingade försvinnanden och protokoll 14 till Europakonventionen. Det sistnämnda rationaliserar domstolens arbete och ger Europa- rådets ministerkommitté möj- lighet att agera mot en medlemsstat som inte verkställer domstolens beslut. Dessutom gäller det Romstadgan för den internationella brottmålsdom-stolen . Domstolen kan lagföra förövare av grova människorättskränkningar när det nationella rättsväsendet är ovilligt eller oförmöget att göra det.

• Det regelverk som sätter ramar för hur polis, militär och säkerhetsstyrkor tillåts använda väpnat våld reformeras. Förövarna till de människorättskränkningar som sker i regionen tillhör i hög utsträckning de ryska federala styrkorna och de lokala myndigheterna. De regler som styr verksamheten måste anpassas till internationell rätt.

• Människorättsförsvarares säker het garanteras. Och att regelverket för icke-statliga organisationer anpassas till internationella normer. Ryska människorättsförsvarare förföljs systematiskt. Regimkritiska organisationer har svårt att få registrering och att ta emot utländskt bistånd. Kontor och personal utsätts för ideliga inspektioner.

• Internationella organisationer får obehindrad tillgång till Norra Kaukasus. Ryska myndig- heter utreder inte människorättsbrotten i Norra Kaukasus. Därför är det viktigt att oberoende människorättsorganisationer, medier och internationella organ får tillträde till regionen.

Sverige har länge varit en stark röst för demokrati och mänskliga rättigheter. Ordförandeskapet i EU erbjuder en unik möjlighet att visa att människorättssituationen i Norra Kaukasus tas på allvar. Men dialog räcker inte – situationen har blivit så allvarlig att EU måste ta en ledande roll för att pressa Ryssland att följa sina internationella åtaganden. Ett misslyckande kan leda till förödande konsekvenser för oss alla.